Kärring är ett ganska nedsättande ord, som från början inte var det. Många tror att ordet härstammar från ordet käring, alltså ett sätt att utrycka sin tillgivenhet för sin käresta. En annan förklaring på det är dock att det kommer från ordet kärling, en femininform av ordet karl, det vill säga att det ursprungligen betydde kvinna. Därmed har ordet använts på sätt som ” en redig karl men en ful gammal kärring”.
Själva ordet kär kommer från latinets carus. I Europa finna det liknande ord, som franskans cher. Ordet kär har i sin tur utvecklats till varianter som käresta eller kärlek. Men käring eller kärring kommer alltså inte från detta. Ordet stavades även förr som kärling och källing, och stammar från fornsvenskans kärling. Motsvarigheter finns i de andra nordiska språken, till exempel norskans kjerring och isländskans kerling. Alla dessa ord går tillbaka på ordet karl.
Ordet kärring har under det senaste seklet använts före att åsyfta en ålderstigen kvinna. Många gånger har man även använt ordet i en nedsättande bemärkelse. Det genom att säga gammal kärring eller kärringjävel. Förr i tiden var dock denna term mindre negativt laddad, men syftade även då på gummor.
